I denna intervju möter vi Ida Bauhn, kocken som tar över Gästrummet med en pop up-krog den 13 april till 2 maj. Med rötter i sin vinnande meny från Årets Kock kliver hon in i ett mer intimt sammanhang, där gästen kommer närmare både köket och människorna bakom. Här berättar hon om drivkraften, känslan efter tävlingen och glädjen i att få låta rätterna leva vidare.

Du är vår allra första gäst som flyttar in i Gästrummet och öppnar en pop up-krog under tre veckor. Hur känns det?
Det känns jättefint. Otroligt privilegierat. Läget är fantastiskt, och det som lockar mig mest är närheten till gästen. Här får jag verkligen vara en del av hela upplevelsen, inte bara det som händer i köket. Jag ser det som att vi jobbar tillsammans som ett team, där alla är med och skapar kvällen.

Du tar med dig rätter från din vinnande meny i Årets Kock – hur känns det att laga dem igen, i ett helt annat sammanhang?
Det känns jätteroligt. Jag är väldigt glad över att få fortsätta arbeta med de här rätterna. Under tävlingen skapar man något för ett specifikt syfte, men det är samtidigt djupt personligt. Därför kan det nästan kännas tomt efteråt. Att få ge rätterna ett nytt liv nu känns både fint och viktigt.

Vad händer med en tävlingsrätt när den får leva vidare i en restaurangmiljö?
Jag kommer att justera dem lite. Min matlagning utgår alltid från råvaran, och nu har tiden gått sedan tävlingen. Det innebär att jag behöver anpassa rätterna efter säsongen och de råvaror som finns just nu. Det gör att de fortsätter utvecklas.

Vilken rätt ligger dig närmast, och varför?
Det är svårt att välja. Relationerna till rätterna förändras över tid. Jag arbetade länge med den kalla förrätten innan jag kände att den satt, och den processen har gjort att den betyder mycket för mig. Samtidigt har ankan följt mig länge, ända sedan jag tävlade med svensk anka i OS. Den ligger mig väldigt nära. Men jag tror faktiskt att kräfträtten kommer att växa under de här veckorna och landa i något riktigt speciellt. Och osten – den får ofta en stark reaktion från gästerna, vilket jag älskar.

Under Årets Kock lagade du mat under extrem press – hur är det att nu servera samma rätter i ett lugnare tempo?
Jag bär med mig en ganska hög press i mig själv, så den finns där oavsett. Jag ställer höga krav på det jag gör, även nu. Men skillnaden är att jag får möta gästen på ett helt annat sätt. Att få välkomna människor in i min värld igen är något jag verkligen har saknat.

Vad hoppas du att gästerna tar med sig från kvällen?
Jag hoppas att de känner att de har fått vara en del av något. Att de har njutit, både av maten och av stunden tillsammans med oss. För mig är det väldigt personligt – det ska kännas som att jag bjuder hem gäster till mig. Jag vill att det ska finnas tid, närvaro och värme i hela upplevelsen.

Vad är bra värdskap för dig?
Bra värdskap handlar för mig om att skapa en känsla av att vara sedd. Redan från bokningen och hela vägen genom besöket. Jag vill att varje gäst ska känna att upplevelsen är anpassad efter just dem, och att de får vara precis den de är.

Vad i dig som person speglar din mat allra mest? Hur känner man igen dig i matlagningen?
Jag har min grund på landet, bland djur och natur. Jag känner mig mer hemma på en stig i skogen än på en gata i stan. Det är därifrån min mat kommer. Nyfikenheten, enkelheten och respekten för råvaran. Jag ser mig själv som en del av en kedja, där bönder och producenter gör det möjligt för mig att skapa. Det vill jag alltid lyfta fram. Det nordiska och det svenska ligger mig väldigt nära.

När kände du första gången att “det här är vad jag vill göra”?
Jag hade egentligen ingen tydlig bild av restaurangbranschen från början, men jag har alltid tyckt om att skapa. När jag var på prao i åttan och hamnade i ett pubkök blev jag helt uppslukad. Det var där det började.

Vad är du mest stolt över – som inte har med Årets Kock att göra?
Min dotter, Stella. Hon är sex år och betyder allt för mig.

Vad vill du fortfarande bli bättre på, både i köket och utanför?
Det finns hur mycket som helst. Jag drivs av att hela tiden utvecklas. Min pappa brukar säga att den dagen man slutar vilja lära sig något nytt, då är man nästan död. Den tanken bär jag med mig varje dag.

Vad inspirerar dig just nu – utanför matvärlden?
Min dotter inspirerar mig mycket. Och naturen. Där hittar jag ett lugn och en närvaro som jag tar med mig in i allt jag gör.

När de här tre veckorna är över – vad hoppas du att Gästrummet har betytt för dig?
Jag ser verkligen fram emot att få bjuda in gäster till mig. Det känns som att få öppna dörren till något personligt. När de här veckorna är över hoppas jag att jag har fått dela med mig av det jag älskar, och att gästerna har känt det.